mmsansmamma

"I ett år har jag arbetat med en tjej på 17 år för att hon inte ska fastna i ett tyngre drogmissbruk.Hon är hemlös och när vi äntligen fick ett möte med socialen erbjöds hon en lägenhet på stående fot.Hon berättade då att hon inte klarar av att ta hand om en lägenhet och att bo ensam,det skulle bara förvärra hennes missbruk.Svaret hon fick var :Ja, du kan inte förvänta dig någon form av behandling,du är inte tillräckligt långt nere i skiten än."           Hur illa ska det vara egentligen för att man ska få hjälp?Är det inte bättre att ta tag i problemen innan de blir för svåra?Jag blir så arg när jag läser om sånt här!Varför ska samhället vara så fyrkantigt?